attgra.blogg.se

2019-03-18

Publicerad 2019-03-18 16:15:59 i Allmänt,

Hej o hå!!!!
Nu är klockan...15:51på dGN, Jag ser till att skriva i min blogg för jag låg och mös med mina bussar i sängn eftr att jag gjort en hård arbets dag, idag sorterade vi list skruv. Han Nils Ahlgren tror jg hn hetr kommr imorgon och hämtar arbetet hans företag gett oss. Jag hinner inte träffa honom för jag eller okej alla går in i rummet kl.9:00 och börjar arbeta och jag slutar efter lunchen, Lunch äter vi kl. 11:00. Idag var Agneta på jobbet. Hon brukar sitta och slumra till i vårt rast rum då har jag kommentrat att hon är så lk min nall björn som jag fick på sjukhust när jag skrv ut ellr om jag fick den innan jag skrevs ut. Jag döpte den till Andrs för då tyckte jag jätte bra om min halvsystrs karla kar. Hahaha nu sitter jag och små skrattar och de är faktiskt rätt så lika när jag tänker efter. Förra vckan så var hon sjuk och var hemma.
Jo men imorse då jag åkte med hon som jag brukar åka med så grattad jag henne för det är busschaufförens dag idag och hon blev så glad så.  Kom jag till arbetet som jag skull. Jag tar ju 8:01bussen här hemifrån och är på jobbet då hm lagom till kl.9:00 så jag hunnit tagit av min skorna och gå in och fika med mina kollegor osv.
PÅ det här ställe trivs jag verkligen och ångrar inte en sekund att jag ska åka till jobbet. Kaske för när jag jobbade här hemma på myrorna så tog jag bussen ner till Tungelsta station och gick sedan där ifrån och det var en rätt bra bit för när jag skulle gå hmifrån och jag kände stress och försökte gå snabbt så druttade jag nästan ner i dikena längst med vägen visst jag gjord ju aldrig det men jag sa det då min arbetsledar klagad på om jag tog bussen osv.Nä jag kom hem så hämtde jag ju mina bussar, deras lilla valp som vi fick tillbaks. Vi har sålt henne två gångr men d som köpt henn vald att lämna ghunden till oss och resa hem till sina hemländer och var där i cirka ett år och kom hem till Sverige sedan oh hade hand om hundn någon vecka. Mamma pratade med hennes nuya ägar oc de kom överräns om att einte ville ha kvar henne utan att vi skulle köpa tillbaks henne oc det gjorde vi. haha hon är så rolig. Hon kan rynka på äsan som bara den, hon tycker om att vi går och lägger oss och vilar ett tag när jag kommer hm för hon tycer om min säng det är som att krypa upp i en koja och sova. Har ju som ett loft där jag sover, undr mig sov min greyhound då hon levde och klarade att gå i trappor. Fast även hon blev äldre, fick svårt att gå i trappor så pappa kom och hämta henn, bar ner henne. Jag var rädd att pappa skulle rasa ner för trappan så jag sa går det bra ska du int hålla i dig? Han sa nej nej jag fixar det här jag har så stora fötter så jag känner när trappen tar slut.
Kunde då inte skaffa mig en till greyhound. Det var så långt att åka, träna, tävla med dem.+ Nu var et ingen hundkappar kvar som jag och min bror lekt med mär vi var små eller jo en var kvarMen dras barn var inte med sin mamma och henns nya gubbe så dt var mest de lite äldre hundkapparna man kände igen.
Som exempel han jag fick min absolut första gryhound av då jag var nyfödd fast då tog min far hand om den hunden, mamma de gick på långa promenader med hunden. Jag kunde väl knappt krypa men jag skulle efter hunden och bita honom i svansn.  + Då på den tiden 1983 så kunde mamma lämna mig i barnvagnen utan för affären det var i vår när köps kedja som vi hade här hemma där det ligger en hår frisör salong nu,  iallafall blev jag ledsen och grät berättad mamma att lilla Gismo stoppade ner huvudet i vagnen och skulle trösta mig. Han var en tigrerad greyhound.
Minns när jag blev så pass stor så jg kunde gå själv när jag fick gå ut med både Gismo och Shino på en promis i skogn innan mammas och deras hus då kände jag mig så stor.
Minns fortfarande den känslan.
För då jag inte kunde gå då tog ju mina föräldrar honom på promenad men när jag lärt mig gå så gick jag ju i skogen innan deras hurs eller om vi gick i skogen där någon byggt varpa väge nu. + Genom en skogen gick jag med då jag skulle till ridklubben och rida.
Tiden förr var så bra nu när man tänker efter fast då var man ju så liten så det inte var sant.
Kram, kram// Andrea

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela